Älg levande och död

Tänkte visa lite bilder från älgtjuren i rapsåkern som jag sett i veckan igen. Han verkar komma till samma ställe.
Nu hade jag turen att han blev mätt på rapsen och gick från fältet. Han repade lite blad i stället från buskarna på slänten.
Men...det kom en ormvråk flygandes över hans huvud och satte sig i en björkbuske framför honom. Det såg så roligt ut när han såg ormvråken. Öronen på helspänn. Men han brydde sig inte om ormvråken. Åt lite till för att sedan försvinna in i skogen.

Hoppas man ser ormvråken här, brunt på björkbusken som älgen tittar på. Det var ju rätt långt håll och jag har beskärt bilden.

Idag ringde en jaktkamrat som var ute vid jaktmarken för att kolla till bockpass inför jakten som startar den 16 aug på råbock. Det låg en död älgkalv vid vägkanten på skogsvägen.. Då jag är en av jaktledarna så var det att åka ner och titta till det. Tur att man var hemma idag.

Jo mycket riktigt...det var en kvigkalv. Hon var inte skadad på något vis. Jag kontrollerade och inga ben var brutna. Man såg inga teckan till vad som kunde ha hänt. Då det varit mystisk älgdöd på Öland och älgar som haft virus så blir man ju fundersam. Hon hade säkert bara legat där sedan tidig morgon. Det var inga flugor direkt på henne men hon hade stelnat.

Jag lade henne i en säck med hjälp av jaktkamraten. De väger ändå en del fast de är små ännu.

Vad skulle jag göra nu? Jag ringde runt och kom till Anders som är projektledare i Kronobergs län för älgforskningen som är här. Han hade ingen märkt älgko i vårt område. Man skall ringa polisen vilket jag gjorde. På icke jaktsäsong är fallvilt statens egendom. Gjorde en anmälan. RIngde SVA (Statens Vetrinärmedicinska Anstalt). De ville kanske ha kalven.

Jo, de ville ha kalven då den verkar dött oförklarligt och kartlägger kalvar som gör så. Det var lite svårt att få ner en älgkalv i frysen och sedan sända den till Uppsala. Vi kunde dock ta prover: ett framben, ett lårben, hjärta, njure, en bit lever, mjälte, en bit lunga. Det var ju enklare att frysa det. Kommer att få det till Uppsala på måndag.

Som tur var min jaktledarkollega i närheten och kom som hjälp. Hade ju ingen kniv i jaktbilen......vilket han hade. Vi tog det vi skulle ha och forslade undan kalven på ett hygge. Nu kunde kråkor, rävar, grisar ta hand om det. Naturens gång!