Jaktträning med Vilja och Trym

Idag åkte vi ut i nästan tjockdimma till den mindre marken. Det är inte optimal vittring då dimman lägger sig på marken när den lättar.

Vi släppte Vilja först och hon började väckskalla direkt för att göra ett upptag. Men efter ett tag vände hon och kom i sina egna slag tillbaka. Hon rotade runt och det verkade inte fungera. Jag kallade på henne och faktiskt så kom hon från 100 m till mig. Det kändes bra för hon är ju inte så villig annars.
Vi släppte henne igen och det drog iväg långt över bäckar och täta planteringar. Hon for runt där fram och tillbaka i sina spår. Till slut fick sambon tag i henne och då hade hon varit ute 2 1/2 timmar.

Jag försökte jag gå över där Vilja gått  men det var så sumpigt så jag sjönk ner till knät och hade fullt sjå att komma loss. Det var lite otäckt faktiskt.

Sedan släppte vi Trym och han for iväg direkt med väckskall. Han drev lite hackigt och inte med tryck i skallet. Det var förmodligen gamla slag. Han begav sig in i tätningar med diken och vattendrag. Det tycker jag inte om. Plötsligt skrek han till konstigt och jag sprang snabbt mot honom. Han kom till mig och jag kopplade honom. Antingen gick han på gris eller så var det något som inte stämde. Man hör ju på sin hund när det är fara.

Vi beslutade att åka hemåt och det blev ändå träning för hundarna även om det inte blev bra drev.

                         
                                                                        Trym, stilig hund!


Lite bilder fick jag med mig från skogen.